-
0:00/2:04
-
Down This River 3:060:00/3:06
-
The Car Salesman 3:470:00/3:47
-
0:00/3:29
-
0:00/2:53
-
0:00/2:17


FOLK WORLD © Karsten Rube
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vem kunde ana att Östergötland skulle bli ett fäste för en kaxig countrygrupp som gärna pekar finger åt det mesta? Trailerpark Idlers smakar så mycket amerikansk bondvischa att det är på gränsen till pastisch. Men samtidigt är den där saliga blandningen av Johnny Cash, Annie get your gun och östgötsk tjurighet någonting kittlande. Det går inte att värja sig. Och humor, country och kompromisslös rock’n roll borde ju ändå belönas.Bandet har hängt ihop sedan 2006 och nu kommer deras tionde (!) skiva The rumble and the roar med en samling låtar som alla har skit under naglarna. Det är just det där jordnära och buttra som jag gillar. När låtarna drar åt bluegrasshållet blir jag till och med lite knäsvag. Men även om skivan är helt okej, kan jag tänka mig att bandet blir riktigt vasst först när man får höra dem live. Och vem vill inte se vilda västern på en scen i ett vintrigt Sverige?
Anna Jarlén
LIRA
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

”The Rumble & The Roar”
Trailerpark Idlers fortsätter att vara länets bästa Countryband, och dessutom det mest produktiva. Denna platta är bandets tionde på fem år, ett jubileum som firades med stor baluns på en krog i Norrköping i höstas. Trots sitt höga arbetstempo lyckas bandet ändå hålla en genomgående hög nivå på musiken.
Denna platta skiljer sig kanske inte så mycket från de tidigare utan bandet håller fast vid sin klassiska, småskitiga folkcountry med banjo och sånger om det hårda livet. Det är musik med hjärta och själ, och inte minst en sjujäkla massa känsla. Missa inte att se bandet live om ni får chansen.
NollElva/NollTretton
Tobias Pettersson
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

”The Rumble & The Roar”
Trailerpark Idlers kommer här med sin 10:e platta på fem år, torde vara Svenskt rekord I countrygenren. Det blir inte mindre imponerande av att Morgan Hellman skriver de flesta låtarna själv. Dessutom har de ett eget sound och går inte i någons ledband. Bandet har också en personlig sångerska i Miss LisaLee. Bandet har ingredienser som gitarr, banjo, bas, mandolin, accordion samt ”birds & bass” trummor. Lite old time så där.
”Pray everyday” från Buck Owens/Red Simpson med fräckt intro på svengelska och ”Time changes everything” från Tommy Duncan är de enda inlånade låtarna medans Hellmans egna har titlar som ”Gimme water from the well”, ”Out on the porch”, ”Morgan goes to Trashville” och ”Don’t forget the milk”. Inte minst fascinerar en låt om Harlan Howard där det påstås att ”Harlan Howard was a hot tempered man”... Alltid kul med dessa Trailerpark plattor.
Lars Kjellberg
Kountry Korral No: 4/2011
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Med så tät skivutgivning och så många nyskrivna låtar i rakettakt kan man fråga sig vad som skiljer The Rumble & The Roar ifrån deras tidigare utgivningar? Svaret är att igenkänningsgraden är hög och att skivan egentligen inte utmärker sig mot tidigare, men ändå håller även de nya låtarna hög standard och tydligen har gruppens låtskrivare och frontman Morgan Hellman hittat en aldrig sinande brunn att hämta material ifrån. Varför ändra ett vinnande koncept?
Att höra en ny Trailerpark Idlers skiva är som att komma hem efter en jobbig dag och se att boet är uppfräschat och hemtrevligt och allt man behöver göra är att slå sig ner på sin favoritplats och njuta. En låt sticker ut lite extra på skivan, då den är lite ovanlig för att komma från Trailerpark Idlers och det är ”Everybody seems to know my baby”, där skillnaden ligger lite i själva soundet och instrumenteringen.
När Morgan inte räknar stjärnorna på himlen i ”Out on the porch” eller arbetar som stenplockare i ”Gimme water from the well”, så överlåter han mikrofonen till sin äkta hälft Miss LisaLee som i sin tur abrupt avbryter sin mans planer på att utforska världen för att istället köpa hem mjölk (”Don’t forget the milk”). Humorn är en viktig del i Trailerpark Idlers texter, samtidigt som de uppges vara självupplevda. Med eller utan stjärnor att räkna på min balkong så ser jag många trevliga stunder framför mig med The Rumble & The Roar i väntan på nästa Trailerpark Idlers-platta, som troligen kommer… tja, närsomhelst.
Georg Ryttman
COUNTRYWOOD