FOLK WORLD © Karsten Rube
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vem kunde ana att Östergötland skulle bli ett fäste för en kaxig countrygrupp som gärna pekar finger åt det mesta? Trailerpark Idlers smakar så mycket amerikansk bondvischa att det är på gränsen till pastisch. Men samtidigt är den där saliga blandningen av Johnny Cash, Annie get your gun och östgötsk tjurighet någonting kittlande. Det går inte att värja sig. Och humor, country och kompromisslös rock’n roll borde ju ändå belönas.Bandet har hängt ihop sedan 2006 och nu kommer deras tionde (!) skiva The rumble and the roar med en samling låtar som alla har skit under naglarna. Det är just det där jordnära och buttra som jag gillar. När låtarna drar åt bluegrasshållet blir jag till och med lite knäsvag. Men även om skivan är helt okej, kan jag tänka mig att bandet blir riktigt vasst först när man får höra dem live. Och vem vill inte se vilda västern på en scen i ett vintrigt Sverige?
Anna Jarlén
LIRA
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
”The Rumble & The Roar”
Trailerpark Idlers fortsätter att vara länets bästa Countryband, och dessutom det mest produktiva. Denna platta är bandets tionde på fem år, ett jubileum som firades med stor baluns på en krog i Norrköping i höstas. Trots sitt höga arbetstempo lyckas bandet ändå hålla en genomgående hög nivå på musiken.
Denna platta skiljer sig kanske inte så mycket från de tidigare utan bandet håller fast vid sin klassiska, småskitiga folkcountry med banjo och sånger om det hårda livet. Det är musik med hjärta och själ, och inte minst en sjujäkla massa känsla. Missa inte att se bandet live om ni får chansen.
NollElva/NollTretton
Tobias Pettersson
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
”The Rumble & The Roar”
Trailerpark Idlers kommer här med sin 10:e platta på fem år, torde vara Svenskt rekord I countrygenren. Det blir inte mindre imponerande av att Morgan Hellman skriver de flesta låtarna själv. Dessutom har de ett eget sound och går inte i någons ledband. Bandet har också en personlig sångerska i Miss LisaLee. Bandet har ingredienser som gitarr, banjo, bas, mandolin, accordion samt ”birds & bass” trummor. Lite old time så där.
”Pray everyday” från Buck Owens/Red Simpson med fräckt intro på svengelska och ”Time changes everything” från Tommy Duncan är de enda inlånade låtarna medans Hellmans egna har titlar som ”Gimme water from the well”, ”Out on the porch”, ”Morgan goes to Trashville” och ”Don’t forget the milk”. Inte minst fascinerar en låt om Harlan Howard där det påstås att ”Harlan Howard was a hot tempered man”... Alltid kul med dessa Trailerpark plattor.
Lars Kjellberg
Kountry Korral No: 4/2011
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Med så tät skivutgivning och så många nyskrivna låtar i rakettakt kan man fråga sig vad som skiljer The Rumble & The Roar ifrån deras tidigare utgivningar? Svaret är att igenkänningsgraden är hög och att skivan egentligen inte utmärker sig mot tidigare, men ändå håller även de nya låtarna hög standard och tydligen har gruppens låtskrivare och frontman Morgan Hellman hittat en aldrig sinande brunn att hämta material ifrån. Varför ändra ett vinnande koncept?
Att höra en ny Trailerpark Idlers skiva är som att komma hem efter en jobbig dag och se att boet är uppfräschat och hemtrevligt och allt man behöver göra är att slå sig ner på sin favoritplats och njuta. En låt sticker ut lite extra på skivan, då den är lite ovanlig för att komma från Trailerpark Idlers och det är ”Everybody seems to know my baby”, där skillnaden ligger lite i själva soundet och instrumenteringen.
När Morgan inte räknar stjärnorna på himlen i ”Out on the porch” eller arbetar som stenplockare i ”Gimme water from the well”, så överlåter han mikrofonen till sin äkta hälft Miss LisaLee som i sin tur abrupt avbryter sin mans planer på att utforska världen för att istället köpa hem mjölk (”Don’t forget the milk”). Humorn är en viktig del i Trailerpark Idlers texter, samtidigt som de uppges vara självupplevda. Med eller utan stjärnor att räkna på min balkong så ser jag många trevliga stunder framför mig med The Rumble & The Roar i väntan på nästa Trailerpark Idlers-platta, som troligen kommer… tja, närsomhelst.
Georg Ryttman
COUNTRYWOOD
Som vanligt har Morgan Hellman skrivit det mesta av skivans fjorton låtar. Av dessa ska jag nämna de som jag har fastnat mest för. Första spåret "Don't Come Home" är en lite snabbare låt i bästa Carter Family-anda. Även spår två "I Hang My Head Down Low" går i den stilen. Miss LisaLee (Elisabeth Hellman) bjuder på en lugn fin ballad i "Everybody Seems To Know My Baby". Därefter höjer hon tempot i "Don't Forget The Milk" som har en kul text. Buck Owens har bidragit med "Pray Everyday" som Miss LisaLee gör mycket bra. Ett av skivans bästa spår är "If Whiskey Don't Kill Me" som är en toppenlåt. Morgan sänker sedan tempot i "Out On The Porch" som går i stilla valstakt. Ytterligare en topplåt är "Morgan Goes To Trashville".
Det här är en CD som bör tilltala såväl bluegrass- som countryfans då låtmaterialet växlar mellan dessa båda genrer. Köp CD'n och jag lovar att du inte blir besviken.
Lars Thell
SCC-NYTT Nr: 3 / 2011
“Gimme water from the well” . Eller snarare “ge mig kraft ur källan” ge mig kraften att ta mig ur det liv jag har, ta mig ur den ständiga dimman av spritpåverkan, meningslösa förhållanden och sömnlösa ensamma stunder. Jag har gjort en del fula saker, jag har gjort en del otäcka saker, jag har (tror jag) gjort bra saker, men framförallt har jag gjort saker som är fullständigt betydelselösa.
När spriten får mig att minnas mer och minnena gör ondare än innan, när ingen bryr sig i dina protester, och ber dig komma hem till maten kl. 5. När jag bara vill synas eller få lite betydelselös kärlek av den motbjudande flickan i gathörnet.. När näsan inte orkar upp över vattenytan och huvudet hänger så lågt att ryggen riskera bli krokig..
De få jobb jag försöker mig på misslyckas av den enkla anledningen att jag inte känner mig delaktig, för dimman av spriten vill hjälpa mig att sväva ovanför tillvaron.. och när den inte hjälper mer.. återstår bara döden.. som jag varit mycket nära att se i vitögat!
En hel del svammel kanske, men det är mitt liv ni gjort en cd om, och som jag med tårar lyssnat igenom tillsammans med texterna och den bifogade förklaringen. Country ska ju innehålla hjärta och smärta, historier om livet eller drömmar.. Och till sist en hel del lysande arrangemang i låtar som ”Don’t come home”, ”gimme water from the well” ” Harlan Howard was a hot tempered man”
Nu kanske ni kommer tycka olika saker, men för mig är mina känslor och reaktioner viktigast! Och idag är jag en annan person!
/Bull
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Trailerpark Idlers - The Rumble & The Roar
Eftersom Trailer Park Idlers inte hade släppt något album sen i december började jag för ett tag sedan att bli smått orolig, hade det hänt något? Sen kom det en förhandsglimt via YouTube. Och slutligen, fördröjd av en klåfingrig person, landade ett nytt album i min brevlåda.
Det är det tionde i ordningen, har fått titeln ”The Rumble & The Roar”, och det vore att ljuga att säga att det rakt igenom låter nytt och kreativt. Kreativt ja, nytt nej. Någonstans mitt i ”Well That’s Life, Or It Was …” (det sjunde albumet) insåg jag att ibland kan igenkännandets glädje vara den största glädjen. Och så kommer det att kännas så länge de är ensamma att göra den här musiken i rakt nedstigande led efter Carter Family.
Men något är nytt den här gången. Tidigare har det ofta funnits ett stänk av skruvad humor i texterna, nu är det mest mörker, smärta och vemod som känns. Som i Morgan Hellmans vagt självbiografiska låtar, eller en tolkning av Bob Wills ”Time Changes Everything”. I båda fallen en välgörande kontrast till den konstlade glättigheten i dagens musikindustri.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Skivbolag: Something Wicked
Utgiven: 2011
Speltid: 36.26 min
Betyg: 3,5 / 5
Vi har tidigare sagt att vi ska försöka få in mer country i BadAssLifestyle.se och nu kan vi ännu en gång svänga in på den dammiga grusvägen med Trailerpark Idlers från Norrköping/Söderköping. Dem bildades 2006 och består av tre killar och en tjej med namnen Morgan Hellman, Miss LisaLee, Ben Dee och JK Andersson. Under åren har dem hunnit med hela nio skivor och är här med sin tionde som släpptes 17 september 2011, titeln på skivan är The Rumble & The Roar!
Skivan innehåller 14 låtar och går i autentisk country med mandolin, banjo, bas, durspel och gitarr, sången förs fram av Miss LisaLee och Morgan Hellman. Miss LisaLee's sångröst sitter som handen i handsken och för en tillbaka till 1930-talets södra USA med storheter som The Carter Family. Morgans whiskydjupa röst innehåller något av vemod som lägger en tyngre känsla som i sin tur gör texterna djupare.
Musiken är inspelade och producerade av medlemmarna själva, texterna är skrivna av Morgan förutom ”Pray Everyday” som är en cover skriven av Buck Owens och är en svängig version, den känns lite som en amerikansk frireligiös sydstatar psalm, skithäftigt! Andra coverlåten är ”Time Changes Everything” som är skriven av Tommy Duncan, denna är bland dem bästa på skivan, nedtryckt i vemod och ångest, Morgans sångröst är helt fantastisk, och Miss LisaLee's bygger upp hela låten. Musiken är riktigt, riktigt bra, dragspel som höjer känslan av ångest och vemod. Fantastisk. Det egna materialet bygger i stort sett på Morgans egna erfarenheter, och ibland när man recenserar får man en liten lapp där det ibland kan stå om vad texterna handlar om eller vad grunden är till varje text, och Trailerpark Idlers var så snälla och skickade med ett sådant, och Morgans små förklaringar till några av låtarna innehåller en hel del komik, vilket man inte kan gissa sig till när man sitter och luslyssnar varje låt flera gånger om. Jag tar mig friheten och citerar lite som var med skickat skivan; om låten ”Morgan Goes To Trashville” har han skrivit följande; ”Jag har aldrig stulit en Ford. Det var en Volvo, det var länge sedan, det är preskriberat, jag är en ny människa, förlåt…” och om låten ”Don't Forget The Milk” skriver han ”Kan ni förstå hur det känns när man berättar att man ska ut och upptäcka världen, se vad som finns bortom horisonten, leva ut sina Jack Keruack-komplex, finna äventyret… Och då få höra att man ska köpa med sig mjölk när man kommer hem.”
Det är dags att knyta ihop denna säck, och jag vill göra det med följande meningar.
Jag är inte någon storlyssnare av country överhuvudtaget, jag har några LP skivor med The Carter Family, Buck Owens mfl. Men lyssnar inte alltför ofta på dem, och mer modern country är jag verkligen lost in the space om man får säga så, jag har väl en eller två CD skivor men för varje gång det ramlar ner en countryskiva i brevlådan blir jag mer imponerad och viljan att lyssna och finna nya som gamla band växer.
Trailerpark Idlers hade jag tidigare aldrig hört trots deras tidigare skivor, och många önskeband på diverse country- festivaler och spelningar som jag har surfat in på nätet. Trailerpark Idlers slår vakt om countrymusiken och dess själ som grundar sig flera hundra år tillbaka, att dem är svenska gör inte saken sämre, dem fångar den amerikanska livssjälen som finns i countryn's rot.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dit is het 10 de album in 5 jaar tijd van deze Zweedse countryband die hiermee wel erg productief is. Met deze 10 de cd heeft de band het roer iets omgegooid en is van punk/folk overgestapt naar meer traditionele country muziek en Bluegrass. Mooie melodieën en vaak pakkende teksten Naast 12 songs van zanger gitarist Morgan Hellman staan op deze cd ook nog twee covers “Pray Everyday” Buck Owens en “Time Changes Everything” Tommy Duncan.
Niet alleen instrumentaal maar ook vocaal heeft dit kwartet heel wat te bieden. Liefhebbers van Johnny Cash worden beslist warm bij het nummer “It’s Hard,So Damn Hard””
Muzikanten: Miss Lisa Lee (lead&back vocals,guitar),
Morgan Hellman (lead&back vocals/guitar/banjo,
Ben Dee Salmenranta (bass guitar/banjo),
JK Andersson (mandolin,accordion,bas/birds & bass drum
Informatie: www.trailerparkidlers.se contact: trailerparkidlers@gmail.com
JEAN-PIERR / B&L COUNTRY ONLINE
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
In juni van dit jaar kon u hier een bespreking lezen van hun meest recente nieuwe plaat “In Praise Of Idleness”, een dubbel-cd met vooral countrynummers waarvoor ze hun inspiratie haalden bij legendes in het genre als Johnny Cash, ‘The Carter Family’ en Hank Williams.
‘Trailerpark Idlers’ werden opgericht in 2006 door frontman Morgan Hellman en multi-instrumentalist JK Andersson. Met Elisabeth Palm (aka Mrs. Hellman of als Miss LisaLee) als zangeres en bassist Ben Dee Salmenranta werd dit kwartet vervolledigd.
Met alweer een nieuwe plaat “The Rumble & The Roar” zijn ze aan hun tiende officiële release toe in hun amper 5-jarige bestaan. Deze keer brengen ze vooral eigen countrysongs, afgewisseld met aan bluegrass gerelateerde nummers waarin de banjo van Ben Dee Salmenranta de hoofdrol opeist. Voor de zangpartijen van deze liedjes wordt veelvuldig afgewisseld tussen Morgan Hellman en Miss LisaLee, die samen ook enkele duetten voor dit nieuwe album hebben klaargestoomd.
In de tracklijst van 14 liedjes met als centrale thema ‘pijn’ in al zijn aspecten vinden we twee knap geselecteerde coversongs. De eerste is “Pray Everyday” uit het repertoire van Buck Owens en voor het eerst te horen op diens album “Dust On Mother’s Bible”. De andere cover is “Time Changes Everything” van ‘Western Swing’-artiest Tommy Duncan, een song die vaak werd gecoverd door o.a. ‘Bob Wills & His Texas Playboys’, Merle Haggard en Johnny Cash.
Van de eigen nummers die Morgan Hellman allemaal schreef onthouden we vooral opener “Don’t Come Home”, “I Hang My Head Down Low”, de door Miss LisaLee gezongen countryballads “Everybody Seems To Know My Baby” en “I Just Can’t Be Good” en Morgan Hellman’s beklijvende verhaal dat bezongen wordt in “Out On The Porch”. ‘Trailerpark Idlers’ houden er ook van om in enkele songs een humoristische kwinkslag te verwerken. Hier doen ze dat in “Harlan Howard Was A Hot Tempered Man” en in “Morgan Goes To Trashville”.
Met hun in recordtempo opgebouwde songrepertoire moet deze groep voor zeer boeiende optredens kunnen zorgen in een muziekgenre dat we normaliter niet vanuit het Hoge Noorden komende zouden verwachten, maar eerder aan country-hoofdstad Nashville, Tennessee zouden linken. Toch is “The Rumble & The Roar” alweer een zeer lovenswaardige prestatie van deze bezige bijen uit Zweden.
(valsam)
ROOTSTIME
Dennoch bleiben die Trailerpark Idlers weiterhin verspielt-kreativ, was vor allem bei „Gimme Water From The Well“ deutlich wird. In dem Song werden passend zum Titel Naturgeräusche eingeblendet. Neben den Drinkin´ Songs, „It Feels So Good“ und „If Whiskey Don´t Kill Me“ schrieb Morgan Hellman auch Songs, die zwischenmenschliche Beziehungen („Everybody Seems To Know My Baby“) oder Alltägliches („It´s Hard, So Damn Hard“) zum Thema haben. Im letztgenannten Song wird beschrieben, wie hart das Leben doch sein kann. Daneben gibt es aber auch wieder die typischen Westernsongs, wie „Harlan Howard Was A Hot Tempered Man“. Hier glänzen die Trailerpark Idlers erneut als Geschichtenerzähler, wenn sie die Lebensgeschichte des sehr reizbaren Harlan Howard beschreiben, der weglaufen muss, nachdem er seinen Nebenbuhler niedergestreckt hat. Dieser hatte ein Auge auf Harlans schöne Frau geworfen.
Natürlich ist auch wieder das ein oder andere Skurrile auf „The Rumble & The Roar“ zu finden. Dies beginnt bereits im Booklet, wo ein Professor der Neurologie eine kurze Abhandlung über die Ursache, die Beschaffenheit und den Umgang mit Schmerzen beschreibt, bevor er den Hörern bzw. Käufern der CD die Musik der Trailerpark Idlers empfiehlt. Inhaltlich recht skurril kommt auch der Song „Don´t Forget The Milk“ daher.
Insgesamt enthält das Album aber Songs, die leicht ins Ohr gehen. Man möchte bereits bei den ersten Titeln fast schon mitsingen und man wippt automatisch mit. Liebhaber der akustischen Countrymusik, des Bluegrass und der traditionellen Countrymusik werden an „The Rumble & The Roar“ sicherlich ihre Freude haben und Fans von Johnny Cash werden sich beim Gesang von Morgan Hellman an den „Man in Black“ erinnert fühlen. Vor allem bei den letzten beiden Titeln des Albums liegt dieser Vergleich nahe. Mein persönlicher Anspieltipp ist aber das ruhige „I Just Can´t Be Good“ mit seinen sehr schönen akustischen Gitarrenarrangements.
COUNTRY NEWS
Andreas Hilgart
Max W. Achatz
COUNTRY JUKEBOX
Norrköpings Tidningar
Henrik Lindberg