Het minste wat je van het Zweedse bluegrass, folk en country spelende kwartet ‘Trailerpark Idlers’ kunt zeggen is dat ze ons tot op heden nog nooit ontgoocheld hebben met hun platen die in het verleden stuk voor stuk op onze redactie zijn beland en waarover we telkens opnieuw op zeer lovende wijze aan onze lezers hebben kunnen berichten.

De groep rond leadzangeres Miss LisaLee (aka Elisabeth Hellman), gitarist en leadzanger Morgan Hellman, bassist Ben Dee en mandoline- en accordeonspeler JK Anderson weet ons al sinds het ontstaan van de groep in september 2006 in ruime mate te bekoren met hun knappe songs en hun zeer warme en uitgebreide instrumentatie rond hun traditioneel klinkende nummers.

Voor hun werk laten ze zich inspireren door traditionele countryartiesten als Johnny Cash en Hank Williams, maar daar bovenop voegen ze snuifjes rock en roll en zelfs punkmuziek in die songs toe waarvoor ze af en toe elementen uit de muziek van ‘The Rolling Stones’ en ‘Ramones’ ontlenen. Daarbij blijven ze al sinds hun ontstaan uitsluitend gebruik maken van akoestische instrumenten en hoeven ze niet met versterkers en elektrische gitaren rond te gaan zeulen als ze alweer ergens gaan optreden.

‘Trailerpark Idlers’ bestaan dus nog maar amper 7 jaar, maar in die tijd hebben ze wel keurig elf full cd’s op de markt gebracht, waarvan de meest recente in hun eigen opnamestudio ‘The Forge’ werden vereeuwigd. De meest recente worp is het album “Meanwhile In Dogpatch…” waarop de band niet minder dan 15 door Morgan Hellman gecomponeerde nummers heeft samengebracht.

Er is onlangs ook al een eerste single uit deze cd gelanceerd met het op bijgaande video te bekijken nummer “Will We Ever Find It Back” dat in Zweden al een tijdje hoog in de nationale hitparade zit vast genesteld. Het leuke aan deze formatie uit Söderköping en Norrköping is dat je hun albums altijd van track één tot het einde kunt laten doorlopen en dat er in die gehele luisterperiode geen enkel zwak moment op die platen te bespeuren valt.

Opener “I’m A Rich Girl” mixt country en bluegrass op perfecte wijze in elkaar, net zoals de warme stemmen trouwens van het in het ware leven als echtpaar optredende duo Miss LisaLee en Morgan Hellman. Het nachtegalenwerk van Miss LisaLee horen we vooral in de countryballads “Not Today But Someday Soon”, “Why Don’t You Come Home” en in de grappige countryrocker “Cheatin’ Songs, Drinkin’ Songs & Train Songs Too”.

Morgan Hellman neemt daarnaast de vocale leiding in de meer uptempo bluegrassnummers “Upon Jericho Hills, They Know No Blues”, “Here’s Your Bag, Here’s Your Shoes, Here’s The Door” en in de als een dronkenman gezongen slotsong “Look At The Water, Look At The Moon”.

Een opvallend intermezzo op dit album wordt gevormd door de drie Franstalige liedjes in cajun- en zydecostijl. De door accordeon gedomineerde swingende sound van New Orleans overheerst de songs “J’Entends La Cloche Sonner”, “Tarte Au Crapaud” en “Nourri Pas Le Calmo’n”.

Zoals bovenaan al aangegeven kunt u deze opvolger van “In Praise Of Idleness” en “The Rumble & The Roar” - beiden albums uit 2011 - zonder verpinken toevoegen aan uw collectie ‘betere muziek’. De vier vrolijke Scandinaviërs van ‘Trailerpark Idlers’ blijven deze oertraditionele Amerikaanse muziek brengen alsof ze hun hele leven lang nooit iets anders gedaan hebben. Deze meest recente cd “Meanwhile In Dogpatch…” is alweer topklasse!

http://www.rootstime.be/CD%20REVIEUW/2013/MEI1/CD119.html

Trailerpark Idlers: Meanwhile in Dogpatch

Om jag förstått saken rätt så är detta elfte (!) albumet från countrybandet från Söderköping/Norrköping. Inget snack om saken, musikerna kan sin sak. Det är akustiskt som gäller, det svänger och låtarna kommer samtliga från Morgan Hellmans penna. Singeln "Will we ever get it back" känns som en given P4-hit.

Men ... flyhänta och mångsidiga musiker är ibland för bra för sitt eget bästa. Bandet nosar på altcountry, blugrass, honkytonk, ja till och med fransk-kanadesisk folkrock. Live är sådant oftast bara kul, men på skiva känns det en aning splittrat, även om dragspels- och fiolvalsen "Tartre au Crapaud" med sina systrarna McGarrigle-vibbar förstås är fin.

PS Den 13 april spelar bandet på Palatset i Linköping. Det tänker jag inte missa.

Betyg 3/5

Lollo Asplund - NT/Corren 6 Mars - 2013

Trailerpark Idlers: Meanwhile in Dogpatch

De otroligt produktiva medlemmarna i Trailerpark Idlers från Norr- och Söderköping har med Meanwhile In Dogpatch nått fram till album nummer elva. Bandet som frontas av gitarrspelande sångerskan Miss LisaLee, spelar vad som närmast kan liknas vid Amerikansk folkmusik, honky tonk, bluegrass och altcountry, samtidigt som man betonar att man egentligen inte spelar någon av dessa genrer, åtminstone inte uteslutande. Influenser hämtas från såväl den traditionella countryn som rock, punk och en massa andra håll. Detta alltså enligt medlemmarna.

Nå – egentligen rätt ointressant allt detta, huvudsaken är att materialet är bra. Och låtarna på Meanwhile In Dogpatch håller för både en och tio omlyssningar, i synnerhet de franskspråkiga låtarna, som jag förmodar är inspirerade av såväl Kanadensisk folkmusik som cajun. Dragspelet kommer fram och bidrar med en välbehövlig variation (liksom franskan i sig) i Tartre Au Crapaud och Nourri Pas Le Cadmon. Kul är det också i de låtar banjon dyker upp, speciellt i suggestiva och coola Look At The Water, Look At The Moon som får mig att tänka på både Tom Waits och Dr John.

Meanwhile In Dogpatch är en skön skiva fylld av svängiga låtar med humoristiska texter och en behagligt avslappnad låt gå-attityd. Den negativa kritiken, om nu sådan måste finnas, riktar jag mot det inte helt fläckfria engelska uttalet. Vän av ordning kan tycka att sådant inte spelar någon roll, ”vadå, Trailerpark Idlers är ju ett Svenskt band, varför skulle inte det höras?”, men, ja, mig stör det lite grann.

Nils Ahnland
Lira Musikmagasin #2 - 2013


Så var det dags för ett nytt efterlängtat album med Trailerpark Idlers. Det är en pressad skiva, som finns till försäljning lite här och var på nätet. Det får ses som ett tecken på att gruppen känner sig redo ett försök att sprida sin musik till en lite större skara lyssnare. Inte en dag för tidigt måste jag säga!

För oss som följt Trailerpark Idlers utveckling, så är en del av låtarna på Meanwhile In Dogpatch välkända från deras live-spelningar. Det gäller i högsta grad det inledande spåret ”I’m a rich girl” och ”Rockin’ train blues”, som bägge förtjänar att förevigas i plast. Första gången jag hörde dem var 2007, när de släppte The Jim Beam Shuffle, före det att Miss Lisa Lee kom med i gruppen, vilket i sig gav musiken ett lyft, och de fortfarande hade en trummis. Jag gillar både Miss Lisa Lees och Morgan Hellmans röster – de är bägge personliga och växlar väldigt fint sinsemellan. Morgan har dock trätt tillbaka på sistone när det gäller den biten, vilket är lite synd. Det är också musikmaskinen Morgan som skrivit allt material på Meanwhile In Dogpatch. Utvecklingsmässigt har man hållit en god standard på låtskrivandet och framförandet under de här åren, och låtarna på nya skivan är inget undantag. En lite udda fågel är ”Why don’t you come home”, där man lånat in Per Olander på trumpet.

Man måste bara gilla det Trailerpark Idlers gör! Trots deras täta skivutgivningar så fortsätter Morgan Hellman att ständigt förse gruppen med nya högklassiga låtar. Nu håller vi tummarna för att Meanwhile In Dogpatch får en bra spridning och att det blir deras stora genombrott.

Betyg: 8/10

Georg Ryttman

Trailerpark Idlers låter precis som vanligt, vare sig mer eller mindre. Och det är ett bra betyg.

För det första är de fortfarande ensamma om att göra musik som går ända tillbaks till countrymusikens djupaste rötter. Långt före Hank Sr till och med.

För det andra så bryr de sig inte förtvivlat om det förra stycket, utan blandar och ger hej vilt. Exempelvis var jag bombsäker på att första spåret var en bortglömd låt från Lorettas produktion. Icke, även denna var signerad Morgan Hellman.

För det tredje betyder helheten ett bra och kreativt band inkluderande en kompetent låtskrivare att vi kommer att få lyssna av mer musik av det här slaget.

Och vid pass åttonde spåret bröts den positiva likformigheten av tre låtar som luktar dyigt vatten och nykokta kräftor och jag är förlorad. Igen.


Jonas Öhman
Om Country April 8 - 2013

 Rätt slags twang och attityd från produktivt svenskt countryband.

Countrybandet från Östgötaslätten är otroligt produktivt. Sedan starten 2006 har kvartetten gett ut tio album på eget bolag och därtill spenderat ganska mycket tid på scenen. Under hela tiden har gruppen spelat rejäl och hederlig country i gammal god stil. Med andra ord har gänget precis rätt attityd och struntar fullkomligt i vad andra kallar dess musik. Så länge den inte blandas ihop med dansband, vill säga.

På sin elfte skiva rullar Trailerpark Idlers på i sina inkörda hjulspår. Det är svängigt och twangigt med traditionella instrument som banjo, mandolin och fiol. Som vanligt finns här ingen svensk blygsamhet alls utan gruppen vältrar sig i country, bluegrass och gospel och kör till och med cajun på franska.

Lisa Hellman sjunger med intensitet och närvaro men dessvärre med ett lite svajigt engelskt uttal. Och ibland blir det mest fånigt när ett band från Norrköping och Söderköping gör låtar om uramerikanska företeelser. Men visst är Trailerpark Idlers en frisk fläkt.


Robert Lagerström
GAFFA.SE

 

 

Das schwedische Musikerquartett aus dem 83.000 Einwohner zählenden Norköpping gehört auf jeden Fall zu den fleißigsten Bands am Veröffentlichungshimmel, denn seit der Bandgründung 2006 haben die TRAILERPARK IDLERS bereits zehn Alben veröffentlicht. Album Nr. 11 trägt den Titel Meanwhile, In Dogpatch… und überzeugt einmal mehr vom Fleck weg positiv. Die CD ist mit ihrem mitreißenden Mix aus Country, Bluegrass, Honky Tonk, Cajun, alt.country und Old Time wieder ein echtes Schmuckstück geworden, auf das man im Königreich zu Recht mächtig stolz sein darf. Alle 15 Songs zeugen von einer prächtigen Spiellaune, die sich unwillkürlich auf den Hörer überträgt und bei diesem Freude und Begeisterung auslöst. Handgemachter, authentischer Country mit Twang und einer großen Portion Spaß!

Max W. Achatz  
COUNTRY JUKEBOX

 

Artist: Trailerpark Idlers 
Titel:
 Meanwhile In Dogpatch
Bolag: Fortune Records 006




En ny CD med det produktiva bandet från Norrköping/Söderköping, nu på ett nytt bolag, det låter intressant. Ni som har läst mina recensioner av bandets CD i tidigare SCC-NYTT vet att jag är lite svag för detta band och deras frejdiga, unika, genuina musik och alltid ger positiva omdömen om dem. Så är fallet även nu då byte av bolag ej har förändrat deras musikstil. Cd’n innehåller hela femton spår och jag har fastnat lite extra för några av dem. Första spåret ”I’m A Rich Girl” är en lite snabbare låt med sång av Miss Lee (Elisabeth Hellman). Hon svarar för övrigt för det mesta i sångväg på skivan. Nästa spår som jag har fastnat för är ”Will We Ever Find It Back” som också är en lite snabbare låt. Miss Lee fortsätter med ett par lite lugnare låtar i ”Not Today But Someday Soon” och ”Why Don’t You Come Home”, den senare en av topparna på CD’n. Bandet bjuder på tre cajuninflurerade låtar i den lite snabbare ”J’tends La Cloche Sonner”, ”Tarte Au Crapaud” som är en stilla vals och den snabba ”Nourri Pas Le Cadmo’n” (jag ger mig ej på någon översättning). Jag gillar också den taktfasta ”The Railroad Man” med banjon som framträdande instrument i kompet. Ytterligare en topplåt är ”Here’s Your Bag, Here’s Your Shoes, Here’s The Door” som är en snabb låt med Morgan som sångare. Ett Givet köp, inte bara för ”öschötar”.

Lars Thell
SCC-Nytt #2 - 2013