TRAILERPARK iDLERS - Fifty Gallons of Lightning

To call this band prolific is an understatement of mammoth proportions! This is their eleventh full length recording since 2007, with three being released in 2010 alone and whilst writing this they are working on their twelfth. I just hope I can get this review finished before the next one comes out! Surely the creativity must have died out by now, but no, it most definitely has not. Whilst I haven’t heard all of their albums, the couple of others I have heard are superb, although with this current offering on constant rotation I would say this is their best so far.

This is genuinely dark gothic country that has a strange eerilly pervading atmosphere on virtually every track. Their vocal accents are fairly obviously not American but fortunately they don’t try to disguise the fact that English is not their first language, although it is very good. They are actually from Norrkoping/Soderkoping, Sweden and were formed in 2006 by Morgan Hellman and JK Anderson with Magnus Larsson and Gunnar Nilsson, both of the latter two eventually leaving the band, with Ben Dee joining in 2007 and Miss LisaLee in 2008. Their current lineup consists of Miss LisaLee on vocals and guitar, Morgan Hellman, vocals, electric and acous?c rhythm guitar, bo?leneck guitar and percussion, Ben Dee Salmenranta, electric, acous?c and highstring lead guitar and bo?leneck guitar, JK Anderson plays doghouse bass and Gustav Berry on fiddle. All of the songwriting is credited to Elizabeth and Morgan Hellman with some being solo efforts and several co-written, and an excellent bunch of songs they are too!

The album slots easily into the ‘gothic country’ genre although they never limit themselves by trying to stay totally within those confines. There is tremendous variety in tempos, themes and even seemingly the instrumentation. I say seemingly because the subtle changes and various pairings of the stringed instruments helps ensure a powerful diversity to these thirteen songs, with no two songs sounding anything like each other, other than that strong ‘gothic’ link. At times Miss LisaLee’s vocal reminds me of edgy artists such as Holly Golightly or perhaps even the vocally untutored women of the 1920s who were in themselves innovators, in fact this bands whole attitude has a powerful lack of any distinct formula other than that exhibited by their obvious love of country music that steers well clear of the mainstream. They name some of their influences as artists such as Hank Williams, Chuck Berry, Gillian Welch, Bob Wills, Ramones, Johnny Cash, Nick Cave, Merle Haggard, Loretta Lynn, Jimmie Rodgers, Rolling Stones and Ernest Tubb amongst others, in fact if you loaded that crew into the melting pot the Trailerpark Idlers, in all probability, would be the result! 

Whilst gothic country is at the root of their music Trailerpark Idlers sometimes explore beyond it’s boundaries to ensure that diversity and varied tempos is the overriding  impression that is created although that darkness is never too far away. Moonshine Man includes excellent upbeat acoustic guitars and an up tempo feel with an atmospheric male lead vocal and spooky female harmonies on the tale of a moonshiner but one that brings a new feeling to the ‘genre.’ Where Did You Go Mary Anne? is classic dark gothic country with excellent  instrumentation, a deep dark male lead vocal and gorgeous haunting harmonies with dobro and hugely atmospheric fiddle. Sing With The Bird, Talk To The Cat has a sweet feminine lead vocal and otherworldy harmonies that give the song an even more eerie atmosphere. The instrumentation includes nice acoustic guitar and banjo on a song on which the beauty of that female lead and the exquisite harmonies emphasizes the spookiness that gorgeous harmonies can occasionally evoke. God Damn You is led by a lovely dobro sound on a self explanatory tale, with the lovely female vocal further lifted by the melancholic harmonies  and an instrumentation that is just about perfect for purpose! Get Down On Your Knees Sinner is another extraordinarilly catchy tale with a terrific sound and male harmonies keeping this one edgy with a chiming electric guitar and accordion sometimes getting involved. Finally, Willy Went Wild is driven by terrific chugging electric guitars with a male lead vocal and female harmonies on a sinister country/murder ballad that has a real threatening edginess.  

This is a tremendous album of ‘gothic’ country music that for most of it’s length is cloaked in darkness, but it is a darkness in which you can feel the depth of these songs and their excellent arrangements, all carried out by a band for whom English is their second language. Maybe it’s that which helps give this recording much of it’s otherworldly atmosphere, the immigrants of old having arrived on the continent with accents that helped develop the American language. A terrific album that really makes me want to explore more of this tremendous bands back catalogue. Give it a listen and you will probably feel the same.


Trailerpark Idlers - Fifty gallons of lightning
Punkig country

Trailerpark Idlers har funnits sedan 2006 och släppt elva skivor. Fifty gallons of lightning blir den tolfte skivan och gör bandet till något av veteraner i ett svenskt sammanhang. Det är egensinnigt, men genuint och tajt. Raspigt och burkigt men inte skränigt. De har här också bjudit in den gamla punkmusikern Deep Torkel och visar på att det faktiskt finns ett samband mellan de olika genrerna.

Miss Lisa Lees gnälliga och lite nasala röst och Morgan Hellmans raspiga dito varierar skivan. De känns som ett gammalt gift par och komplimenterar varandra på ett charmigt sätt. Handklapp-gospel blandas med bluegrass och de gnälliga rösterna med mildare stämmor. Det är musik som tar plats. Vild och otämjd. Spretig och kaosartad på ett bra sätt. Ibland genialt i sin enkelhelt. Ibland bara enkelt och inte mer än så.

Mette Carlbom
LIRA Musikmagasin

Trailerpark Idlers – Fifty gallons of lightning

This is a strange, unusual album that has it’s roots in ‘old America’ despite the fact that this excellent and quite original band are Swedish! The vocals and harmonies are all good, but different in texture and tone to most of what I listen to. Part of the reason is probably the different accents but there is a brooding, slightly eerie atmosphere to many of the excellent songs, as if the band have discovered a sound that slips between the cracks of country, alt. country, country rock and folk enabling them to bring an otherworldly persective to their music. A really good album that I’m sure I will have more to say about as time goes by!


Trailer Park Idlers “Fifty Gallons of Lightning”

I ärlighetens namn var jag lite rädd för kreativiteten skulle hämmas av att den aktuella plattan kom på ett annat bolag än deras eget. Dessbättre kom dessa farhågor på skam, det kanske rentav är så att den har mått bra av att Trailer Park Idlers den här gången “bara” har behövt tänka på det konstnärliga.

Ty det är samma burleska blandning av Carter Family och Maybelles älskade svärson i svart, sjuttiotalets countryrock och lite punk. Romantik, brännvins- och den vanliga mellan man och kvinna, kärleken och livet när det är som det är och inte som det borde vara. Samt en och annan mustig berättelse direkt från djupaste södern eller om det var östergötland?

Något värdeomdöme blir det inte, det här bandets album har börjat kännas som gamla vänner som kommer på besök då och då.


Trailerpark Idlers -Fifty Gallons Of Lightning
[album, Fortune Records / Border]

Betyg: 9

Johnny Cash hade sitt boom chicka boom-sound, Willie Nelson har sitt egensinniga gitarrlir, och Trailerpark Idlers har också genom åren arbetat fram ett sound som helt är deras eget. Gruppen lirar tveklöst country, en country med mycket western i, och de gör det på sitt speciella vis. De förträffliga låtarna skrivs av Morgan och Elisabeth Hellman, som också delar på sången, viket ger variation. På Fifty Gallons Of Lightning har man dessutom bjudit in eminenta, sjungande gäster som Jonas Otter, Linda Dahl, Deep Torkel och självaste Claes-Göran Hederström. Även Peter Dahl gästar, dock inte på sång, utan på svängigt banjospel. Trailerpark Idlers har varit verksamma i ett gäng år och detta är gruppens 12:e album. Som på alla deras skivor finns även här en mängd mycket bra och underhållande melodier, ofta framförda med en mörk, lite mystisk underton som sätter igång fantasin. Men här finns också en bisarr humor som i avslutande höjdarspåret ”My woman sings hallelujah all night long” och snabbare, glättigare saker som ”Sing with the bird, talk to the cat”. Några andra spår som jag också håller till skivans allra bästa är suggestiva ”I fell again”, vemodiga ”Goodbye baby”, ”God damn you”, ”Get down on your knees, sinner” som i det närmsta är rockabilly, svängiga ”Moonshinin´ man” och ödsliga ”Where did you go Mary-Anne?” som Otter gästar på. Som gamla fans är vana vid är även detta en mycket jämn och jävligt bra platta, precis som Trailerpark Idlers tidigare skivor, och för nytillkomna lyssnare är den en fullgod ingång till en guldgruva av originell och givande musik. Så börja här och gräv er sedan bakåt genom skivutgivningen. Ni har hur många höjdarlåtar som helst att hitta.

Trailerpark Idlers – Fifty Gallons of Lightning – 2014

Liksom Trailerpark Idlers förra skiva Meanwhile inDogpatch höll den här på att gå mig obemärkt förbi. En notering till er som skickar nedladdningsbara skivor för recension, var tydliga! Var också tålmodiga för jag kommer att ge ett utlåtande, ibland tar det bara lite extra tid.

Den här skivan är lite mer homogen än den förra var. Då hade man tagit ut svängarna bland genrerna och blandat friskt. Här är det mesta kanske renodlad country. Det är också mycket mer lättillgängliga låtar. Det är låtar som sätter sig och som är enkla att sjunga med i nästan. De flesta av dem har en kvinnlig vokalist i Miss LisaLee. Det låter riktigt bra om henne. För den delen vill jag inte klanka ner på Morgan Hellman tar sig ton. Det låter faktiskt riktigt bra det också!

Det handlar som sagt om country. Jag gör det inte svårare än så den här gången eftersom jag tycker att det mesta ligger så nära denna paraplygenre att det bara blir fånigt att försöka bena ut det vidare. Det finns ett par låtar som drar lite mer år rock och jag tycker mig ana lite bluegrassinfluenser här och där. Det är kanske banjon som gör det. Jag gillar banjo och tycker att det är ett fränt instrument. Det tillför en helt annan dimension i ljudbilden.

Vidare är det, som jag var inne på tidigare, väldigt lättlyssnat och redan efter några få gånger börjar man ryckas med i låtarna. Och man tycker att de borde ha rutinen inne, det här är nämligen deras tolfte album! Det är inte dåligt för ett svenskt band som lirar alternativ country! Jag gillar det här mer än förra plattan som var lite för spretig för min smak. Här har man lyckats hålla ihop det på ett bra sätt och resultatet väntar inte på sig!




Handgemachte Musik steht wieder hoch im Kurs. Die schwedische Country-Formation THE TRAILERPARK IDLERS, bestehend aus Miss Lisalee, Morgan Hellman, JK Anderson und Ben Dee Salmenranta, gehört mit zu den spannendsten Vertretern des neuen Trends. Das Musiker-Quartett aus Norrkoping begeistert auch auf der neuesten Einspielung Fifty Gallons Of Lightning wieder mit starken Songs und mitreißenden Melodien, sorgen für eine Magie, der man sich kaum entziehen kann. Abwechslungsreich und unglaublich kraftvoll geht es dabei zur Sache, inspiriert von der klassischen Country Music solcher Genre-Größen wie Johnny Cash, Merle Haggard, Hank Williams, aber auch von Nick Cave, den Ramones und den Rolling Stones. Damit bietet auch die bereits zwölfte CD-Produktion der Band wieder den vollen Genuss.


Uttrycket har fått det största utrymmet

 Jag sitter och lyssnar på den senaste CD-skivan med Trailerpark Idlers. Hur mycket dagdrivare de verkligen är vet jag inte. Det här är den tolfte skivan sedan starten 2006 och tyder på att gruppen jobbat hårt med sin musik i alla fall. Den nya CD:n heter Fifty Gallons Of Lightning. Denna skiva, och även den förra, är utgiven av Fortune Records. De tio första släpptes på den egna etiketten Something Wicked.

Skivan innehåller 13 spår av något gruppen själva kallar alternativ-country. Jag är inte säker på vad man menar för jag tycker själv att jag kan höra bl a Cash/Carter lysa igenom på flera av spåren. Texterna är stundtals mustiga i språket och däremellan också lite sorgliga.
Det här är absolut inte den där välputsade countryn, med klockrena produktioner som därigenom riskerar bli livlös, som har slagit igenom så hårt på senare år. På Trailerpark Idlers nya CD har istället uttrycket fått det största utrymmet. Det har nog egentligen varit en ledstjärna genom gruppens hela historia. Kanske är det detta som är den alternativa countryn? Även ur inspelningsteknisk synvinkel har man försökt att inte använda det senaste i teknikväg utan exprimenterat med analog teknik så långt det varit möjligt. Varför man valt att göra så är det helt enkelt för att man ville, säger man.

När det gäller sångerna på skivan så känns de trots allt ganska traditionella med alla de inslag som en countrylåt av den här sorten ska ha. Det är förstås inte annat att vänta sig. Att erbjuda alternativ till en musikstil, och fortfarande hålla sig kvar i den, är näst intill ogörligt.
Jag har lyssnat på hela skivan några gånger och kan konstatera att om man gillar den lite råare countryn så finns det godbitar att hämta här.

Förutom de fyra ordinarie medlemmarna har också flera gäster medverkat på några av låtarna. Peter Dahl spelar banjo och Linda Dahl sjunger på Sing With The Bird, Talk To The Cat. På låten My Woman Sings Hallelujah All Night Long medverkar en minst sagt kontrastrik duo, nämligen schlagerikonen Claes-Göran Hederström och punk-legenden Deep Torkel. Bara det är värt ett skivköp om man ser det ur ett historiskt perspektiv.

Är du countryälskare ska du självklart köpa den här CD:n därför att den är ett lyckat försök att göra äkta amerikansk country och fortfarande bo i Sverige.

Text: Björn Eriksson

TRAILERPARK IDLERS “Fifty Gallons Of Lightning” (Fortune Records)


De Trailerpark Idlers – Vrij vertaald: de leeglopers uit het woonwagenpark! – zijn een hoogst interessant alternatief countrybandje uit “of all places” Norrkoping in Zweden. De groep werd al in 2006 boven de doopvont gehouden door zanger-gitarist Morgan Hellmann en bassist JK Anderson. En de huidige line-up ervan is al sinds 2008 samen. Toen vervoegden zangeres Miss LisaLee en tweede gitarist Ben Dee Salmeranta immers de rangen. Met verder overigens ook nog Gustav Berry als fiddler.

“Fifty Gallons Of Lightning” bleek tot onze grote verbazing al het twaalfde album van de groep. En het deed hier alvast spontaan de drang naar een serieus inhaalmanoeuvre ontstaan. Want de “Idlers” benaderen het door ons zo gesmaakte alt-countrygegeven op wel zeer interessante wijze. Eigenzinnigheid “rules” hier! Invloeden als de Carter Family, de Louvin Brothers, Hank Williams, de Stones, Johnny Cash, Nick Cave en de Ramones gaan als het ware samen in een grote betonmolen. En afhankelijk van de precisie waarmee die bestanddelen samengemikt en aan het draaien worden gebracht, komen er telkens weer andere resultaten vrij.

Openingsnummer “Bend & Obey” vormt zo bijvoorbeeld de wat ons betreft ideale introductie tot Miss LisaLee en haar maats. Old-timey stringband music misschien, maar dan wel met weerhaakjes stevig in het vlees van het hier en nu verankerd. Meteen daarna lijkt het wel alsof Nick Cave en Kylie Minogue de handen weer eens in elkaar hebben geslaan. Met als resultaat het sfeervolle streepje schuifelcountry “Goodbye Baby”. “Moonshinin’ Man” is aansluitend daarop één van dé absolute prijsbeesten van “Fifty Gallons Of Lightning”. Rammelcountry met een bluesy biesje van de allerbovenste plank gewoon, dat liedje! “Where Did You Go, Mary-Anne?” blijkt vervolgens een heerlijke epische folktrage, “Seven Horses” opnieuw zo’n sympathiek alternatief countryrammelaartje en “Sing With The Bird, Talk To The Cat” een maar moeilijk onder woorden te brengen beurt voor het bluegrassgenre.

In de prachtballade “God Damn You” wijst zo ongeveer alle bewijsmateriaal overduidelijk richting de Carters, het hypernerveuze “I Fell Again” klinkt bij momenten als het ware als “Lou Reed gone Americana” en “So Long Little Darlin’” is gewoon een hele lekkere bruisende old-timey countrydeun met een wat scherper randje tout court. “Losing Myself” strandt in al zijn aangename klaaglijkheid muzikaal gezien ergens in de buurt van ons aller Lucinda en “Get Down On Your Knees, Sinner” kruidt z’n sowieso al aardig catchy uit de hoek komende countrygumbo ook nog eens met een royale prise rete-aanstekelijke rockabilly. Met het verhalende “Willy Went Wild” belanden we vervolgens in Cash-Boom-Chicka-Boom-territorium en het afsluitende “My Woman Sings Hallelujah All Night Long” verraadt nadrukkelijker dan wat dan ook hier een zekere voorliefde voor Nick Cave en zijn Bad Seeds.


 Artist: Trailerpark Idlers 
 Titel: Fifty Gallons Of Lightning
 Bolag: Fortune Records 023
 Av: Lars Thell


Trailerpark Idlers är väl ett av landets mest produktiva band, det här är deras 12:te CD’n sedan starten 2006. På tidigare CD har bandet haft en dragning åt irländsk musik men här är det mer åt bluegrass-alternativcountry-hållet. Elisabeth Hellman (Miss LisaLee) har skrivit fyra av låtarna och Morgan Hellman har skrivit sju och två har de skrivit tillsammans. CD’n inleds med en snabb låt ”Bend & obey” där Miss LisaLee svarar för sången, vilket hon för övrigt gör på de flesta låtarna. ”Goodbye baby” är en lugn ballad där Morgan och Miss LisaLee sjunger duett, en mycket fin ballad. Morgan tar sig sedan an den lite snabbare ”MoOnshinin’ man”. I den fina balladen ”Where did you go Mary-Anne?” är Jonas Otter gästsångare. ”Sing with the bird, talk to the cat” är en glad bluegrasslåt är Peter Dahl spelar banjo och hustrun Linda Dahl sjunger. Jag gillar också de lite snabbare ”So long little darlin’” och ”Get down on your knees, sinner”. Iden lite snabbare ”Willy went wild” är det lite Johnny Cash-komp med en tung bas i bakgrunden. Ännu en bra CD från detta kompetenta band. Men hur hinner ni med? Ett givet köp.