-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

TRAILERPARK IDLERS - ALLIGATOR DAYS

Jag har tappat räkningen på hur många plattor Trailerpark Idlers har gett ut under åren, men på sistone har det varit ett ovanligt långt uppehåll i skivutgivningen. Ja, inte långt för att vara ett normalproduktivt band, men långt för att vara Trailerpark Idlers. Nu är man dock tillbaka med Alligator Days och fansen lär jubla!

Uppehållet i Trailerpark Idlers skivutgivning beror på att sångaren, gitarristen och låtskrivaren Morgan Hellman har krigat mot en illasinnad cancer och vunnit striden. Inte på skrivkramp eller dylikt. Till Alligator Days har han nämligen plitat ihop sju av de tolv spåren, och samtidigt lyckats ro ihop en ep med punkbandet Lowriders vid sidan om. På Alligator Days är det dock Trailerpark Idlers egensinniga countrymusik som gäller. Bandet har ett mycket speciellt sound, har alltid haft, och låter egentligen inte som några andra. Att såväl Morgan Hellman som Miss LisaLee (som också lirar gitarr och har skrivit tre av plattans låtar) sjunger gör inte saken sämre. Förutom frontparet består gruppen av Pentti Salmenranta på grym elgitarr och JK Anderson på hängbjörk. Musiken på Alligator Days innehåller allt möjligt från spöklika ”Kate” till rockabilly-stunset i ”Everytime I hear the sound of the train” till ödestigna ”The car salesman” och Johnny Cash-svängiga ”200 miles & 20 years from home”.

Några covers har också fått plats på plattan och förvandlats till bandets egna. Det hela är variationsrikt utan att falla utanför kvartettens originella formel, och gruppens forna fans lär inte bli besvikna. Det mörker och vemod som färgat mycket av bandets material sedan begynnelsen genomsyrar även Alligator Days, och då liksom nu lyckas man skapa skönhet i skuggorna. Detta sker oavsett om låtarna är svängiga eller lugna, vilket får en att inbilla sig att man själv känner vad gruppen känner när de står där i studion och förmedlar sina låtar. Oavsett om du gillar nämnda Johnny Cashs grubblerier eller Nick Caves mördarballader så borde Alligator Days ligga i din cd-spelare. Linjen är hårfin rent känslomässigt emellanåt, och Trailerpark Idlers är definitivt tillbaka med bravur.


ZERO MAGAZINE

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

TRAILERPARK IDLERS - ALLIGATOR DAYS

Det outtröttliga östgötabandet firar tio år genom att släppa sin trettonde platta. Ett band som kombinerar hög och jämn kvalitet med en sådan rasande utgivningstakt förtjänar att uppmärksammas på den här platsen, även om det inte är Amerikansk folkmusik i snävare bemärkelse som präglar gruppens ljudbild. Här är det klassisk country med inslag av rockabilly och ett stänk av texmex som gäller. Men som i all god country är det historieberättandet, det gedigna låtsnickeriet och det direkta anslaget som är de bärande elementen, parat med en omistlig förtrogenhet med country- och folktraditioner. Rekommenderas varmt.

ROOTNOTES

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

TRAILERPARK IDLERS - ALLIGATOR DAYS

(4****)

De Trailerpark Idlers zijn een bepaald interessant alternatief countrygezelschap uit het Zweedse Norrköping. Miss LisaLee (zang en akoestische gitaar), Morgan Hellman (zang, akoestische gitaar en percussie), Pentti Salmenranta (elektrische gitaar) en JK Anderson (doghouse bass) grossieren samen al ruim tien jaar lang in wat je noemt het betere spul. En het goede nieuws daarbij is, dat ze nog met elk album beter lijken te worden ook. Zo is “Alligator Days”, hun zonet verschenen dertiende tot op heden, wat ons betreft een echt blijvertje. Een typische groeiplaat ook. Een interessante verkenning van the weird side of country.

In het frenetische “Everytime I Hear The Sound Of A Train” lijkt het zo bijvoorbeeld alsof Zijne Bezetenheid Zelve Nick Cave zich enkele tellen lang aan trad country en rockabilly bezondigt, het bezwerende “A Whisper From All Woods” klinkt op zijn beurt als Walkabouts-frontvrouwe Carla Torgerson voor de gelegenheid aan het hoofd van de Tennessee Three, terwijl het daaropvolgende “Black Rock Special 238” dan weer eerder iets heeft van madman Jerry Lee Lewis in z’n countryhoogdagen. Het omineuze, zo ongeveer volledig onthaaste “Kate” is vervolgens een gitzwarte leaving song, “200 Miles & 20 Years From Home” koppelt op hoogst aanstekelijke wijze wat van de waanzin van de Cramps aan wat Cash-boom-chicka-boom en afsluiter “Gospel Train To Heaven” is gewoon topcountry tout court.

Het zijn slechts zes voorbeelden van wat er in het wereldje van de Trailerpark Idlers zoal allemaal kan. Tien van de twaalf songs op “Alligator Days” blijken overigens originelen. Het merendeel van de hand van Morgan Hellman, de overige drie van Miss LisaLee. Afgewerkt wordt het geheel met covers van de classics “Tombstone Every Mile” van Dick Curless en “Born To Cry” van Dion DiMucci.

Kort samengevat: het soort van country waarmee je ook in wat alternatiever ingestelde kringen gemakkelijk zou moeten kunnen scoren.

CTRL ALT COUNTRY E-ZINE

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

TRAILERPARK IDLERS - ALLIGATOR DAYS

“Alligator Days” is al de zesde cd van de Zweedse alt.country- en Americana-formatie ‘Trailerpark Idlers’ die ik voor ‘Rootstime’ mag bespreken. Deze in 2006 opgerichte groep uit Norrköping telt ondertussen echter al één 6 songs tellende ep en twaalf volwaardige albums in hun discografie sinds hun debuutplaat “A Moment Of Delirium & Despair”.

Mijn kennismaking met zangeres Miss Lisa Lee (Elisabeth Palm Hellman), Morgan Hellman, zanger-gitarist en echtgenoot van Lisa Lee, bassist, accordeonist en mandolinespeler Jerker ‘JK’ Anderson en leadgitarist Pentti (Ben Dee) Salmenranta begon in 2009 met hun album “The Power Of The Lord Will Set Us Free And We Will Be…Trailerpark Idlers” dat vol stond met gospelliedjes. Daarna volgden ook nog de cd’s “In Praise Of Idleness” en “The Rumble & The Roar” uit 2011, “Meanwhile In Dogpatch” uit 2013 en “Fifty Gallons Of Lightning” uit 2014.

Wie naar een plaat van ‘Trailerpark Idlers’ luistert, zal onmiskenbaar de muzikale invloeden van countrylegendes als Bob Wills, Jimmy Rodgers, Hank Williams, Merle Haggard en vooral Johnny Cash kunnen horen in hun werk. Maar het dient wel gezegd te worden dat deze Zweedse muzikanten er een geheel eigen draai aan hebben gegeven en dat ze een sound creëren die hun Scandinavische roots helemaal niet verraadt.

“Alligator Days” bestaat uit twaalf nummers waar Morgan er zeven van heeft geschreven, Elisabeth drie songs componeerde en de overige twee liedjes coverversies zijn van “Tombstone Every Mile”, een countrysong van Dick Curless uit zijn gelijknamige album van 1966, en van het nummer “Born To Cry” dat Dion DeMucci schreef en in 1962 opnam voor zijn als ‘Dion’ uitgebrachte album “Lovers Who Wander”.
Van de serie eigen composities voor deze plaat selecteerden we de volgende aanbevelingswaardige songs: “Everytime I Hear The Sound Of A Train”, “A Whisper From All Woods”, “Black Rock Special 238”, het sterk naar Johnny Cash & June Carter neigende duet “200 Miles & 20 Years From Home” (zie video), countryrockers “Been A Long Long Time” en “Gospel Train To Heaven”, naast het door Miss Lisa Lee erg mooi gezongen drinkebroerswalsje “Put The Bottle On The Table”.

We hoeven dit eigenlijk niet meer te herhalen, maar we doen het toch nog eens omdat het uiteindelijk niet zo evident is: ook deze nieuwe cd “Alligator Days” van ‘Trailerpark Idlers’ is van voor tot achter alweer meer dan de moeite waard. Overtuigt u zich vooral zelf en geniet er met volle teugen van.

ROOTSTIME.BE


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


TRAILERPARK IDLERS - ALLIGATOR DAYS

Trailer Park Idlers fortsätter att balansera på den tunna linjen mellan genialitet och fullkomligt vansinne, och lyckas som vanligt väldigt bra.

Musikaliskt uttrycker de sig som country med väldigt djupa rötter. Så djupa att de är från tiden innan Ralph Peer kom på att den kaukasiska befolkningens folkmusik var något cool som man kunde tjäna pengar på. Visst förekommer det mer sentida musikaliska uttryck, men då är det som om det var något de kommit på själva, utan intryck utifrån.

Lyriken är ett mycket gott hantverk, som med undantag av den avslutande gospellåten i huvudsak består av svarta sagor om ett hårt liv och längtan efter något bättre. Bästa låt är utan tvekan “Tombstone Every Mile”, bland det bästa som har skrivits om livet på landsvägarna ur kvinnligt perspektiv sen Kathy Matteas “Eighteen Wheels And A Dozen Roses”.Och det var nästan trettio år sedan.

OM COUNTRY


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 

TRAILERPARK IDLERS - ALLIGATOR DAYS

För närvarande pågår sjunde säsongen av Så Mycket Bättre på TV4. En av deltagarna är Jill Johnson, som med sin alt-country är en ambassadör för svensk countrymusik. Vad ska man då inte säga om en grupp som Trailerpark Idlers, som kämpar på utanför de stora arenorna och som verkligen skulle förtjäna ett större genombrott? Ett genombrott som borde ha kommit för länge sedan.

Jag har följt Trailerpark Idlers sedan 2007, då plattan The Jim Beam Shuffle damp ner i brevinkastet och jag blev såld direkt. Även om det var några år sedan jag hörde dem på skiva senast så bibehåller de sin höga kvalitet och tummar inte på sitt ursprung och lusten att spela och skriva nya sånger. Utgivningstakten av skivorna har avtagit lite de senaste åren, vilket är fullt förståeligt då gruppen kunde spela in tre skivor samma år i början av karriären. Trailerpark Idlers har nu existerat som band i tio år och Alligator Days är deras trettonde platta i ordningen. Inte illa pinkat! Det går inte att ta miste på deras signifikativa sound, som är som en mix av dåtid och nutid. Alligator Days innehåller 12 nyskrivna spår och utöver kärnmedlemmarna så har man lånat in Tobias Berving på slagverk och Lukas Hellman på cello. De stretchar som vanligt på countrymusikens ramar, men håller sig alltid på rätt sida gränsen och bjuder på nya fräscha kompositioner. Inledande ”Everytime I hear the sound of a train” drar sig mot rockabilly-hållet, ”Kate” är en lite softare, mörkare sång, ”Been a long long time” har lite New Orleans-vibbar och ”Gospel train to heaven” är som det hörs på titeln en country-gospel.

Jag blir på bra humör av att höra Trailerpark Idlers och eftersom det lackar mot jul så blir det en självklarhet att rekommendera att köp av Alligator Days. För på julen ska man må bra och njuta, inte bara av mat, dryck, gott sällskap och klappar, utan också av god musik!

Mediakällan / Georg Ryttman 


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------